Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“modsömmerskan“, skulle detta goda förhållande ej kunnat ega
rum, ty den episoden lånade sig tyvärr icke för något
skämt.
Jag mins icke, och lika mycket kan det vara, hvad jag
sade honom i afseende på den ständiga omskiftningen af
glädje och smärta på jorden; men då skenet från de
bengaliska eldarne belyste hans ansigte, bar det uttrycket af ett
så tungt och allvarligt lidande, att jag förstod att det svarta
floret på hans hatt, som jag trott kunna gälla hans mor, i
stället gälde den sköna Adelaide: utan tvifvel hade en
annan skilsmessa, än den hon åsyftade, nu egt rum.
“Ni ser att jag bär sorgdrägt!“ stammade han oredigt.
“Jag tänkte på er mor.“
“Nej, hon är nu äfven en mor för den här stackars
lilla, som såg dagen i främmande land under min och min
hustrus första utrikes resa... Jag sade er att en verld af
glädje och sorg låg emellan den dag, då ni på hennes
enträgna begäran besökte henne, och denna, då vi återse
hvarandra.“
“Pappa, nu vill jag gå tillbaka till Ketty?“ afbröt
den lilla.
“Tyst, tyst — du har det mycket bra här.“
“Nej, Ketty blir ledsen, om vi ä’ längre borta.“
Baronen syntes något besvärad, såsom jag trodde, derför
att han blef störd i sina minnen, och barnet fick en så
allvarsam tillsägelse att tiga, att namnet Ketty, hvilket jag
trodde tillhöra något slags “bonne“, icke mera upprepades.
“Således“, sade jag, med varmt intresse, “blef ni då
verkligen lycklig?“
“Så fullkomligt att jag ännu bäfvar af ånger vid tanken
på den tid, då jag ej förstod henne. När jag efter hennes
stora och fullständiga förtroende rätt lärde känna henne,
föll så mycket bort af det, som förut utgjort en stötesten i
vår husliga lycka. Hon var så ädel, så upphöjd, så litet
fordrande mot fordom och så vackert jordisk, ju närmare
hon kom himlen. Hennes underliga svärmerier“ ... Han
tystnade här tvärt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
