Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning I - Den grönskande ön - Swedenborgs helvete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tämligen fromma i sinnet, ehuru vi icke trodde på
statens gudar enligt bokstaven, och vi levde i regeln
tämligen oskyldigt, med enkla nöjen såsom att bada,
segla och fiska. Men det fanns en ond man ibland
oss; härsklysten och behandlande mänskligheten som
fiender, förnekare av allt gott, spejande på andras fel,
glädjande sig åt andras motgångar. Var gång han
reste in till stan tyckte jag ön blev ändå vackrare,
och att det var söndag. Jag var alltid utsatt för hans
sarkasmer men förstod icke hans elakheter, och
kamraterna förvånades över att jag, som var så häftig,
icke blev ond på honom. – Jag fattade det icke, men
jag var liksom skyddad, tog icke åt mig, eller hur det
var. – Du frågar kanske nu om ön verkligen var
så underbar? Jag svarar: jag tyckte det då, men det
kanske var mitt vackra sätt att se.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
