Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Avdelning I
- Begränsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BEGRÄNSNINGEN.
Läraren fortfor: Man har kallat Zolas diktning
en propedevtik eller förskola till det nya seklet och
med rätta. Men han rymmes icke i någon formel, ty
när man kallar honom naturalist, så är det både osant
och sant. Han har visserligen skildrat det fula
människodjuret, men han har på andra ställen tecknat
vackra mänskobarn, naiva, älskvärda, troende. Och
i jättepoemet La faute de l’abbé Mouret har han visat
sig vara en skald lika stor som Milton, men Zolas
konst var större då han ur den tarvligaste nutida
verklighet tog fram den skönaste poesi, och i denna roman
går han ut över verkligheten, låter rummet och
personerna betyda mera, och genom att symbolisera blir
han urfadern till symbolismen, som sedan står upp
såsom lärarens antagonist. Men Zolas begränsning
visar sig mot slutet av banan. När ålderns visdom
infann sig, tillfredsställde verkligheten honom icke;
han gick då till Lourdes och Rom att söka det
transcendenta bakom fenomenen, men han kunde icke finna
det, emedan han icke fattade det. Då kastar han
sig tillbaka på realiteterna, och hans behov att tro
leder honom till tron på denna mänsklighet som han
förtvivlat om, och han tror nu på framtiden, paradiset
i socialismen, på arbetet och kvinnan med tillbehör.
Tro måste han, likafullt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0167.html
