Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Larver eller Tillfälliga materialisationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon höll tal ibland och gav karaktäristiker av de
närvarande, som voro alldeles befängda.
– Den där Xgren, det är en karaktär, den tycker
jag om.
Hon tyckte om honom i dag, därför att han givit
henne blommor, och han var dock den mest
karaktärslösa i sällskapet.
Den gäck som narrade henne skratta med
anekdoter och kupletter, han var »den största mannen»
som under en skämtsam yta dolde djup!!! djup! och
som aldrig bar ut sina sorger i sällskap, att plåga sina
medmänniskor. (Det var åt mig, som skrivit en
tragedi.)
Professor Y. var ett snille (emedan han spelade
Chopin, dock dåligt).
Jag hade en äldre bror, som hon icke tålde, därför
att han var min vän. Men tiden gick, och en dag
utbrast hon:
– Din bror är den bästa människa jag känner!
– Då förstår jag! Han har varit trolös mot mig!
– Och det hade han, då han tog hennes parti i orätt
sak.
Hon saknade alla begrepp om rätt och orätt, falskt
och sant, och hon sköt alla sina fel på andra. Mig
gjorde hon slutligen till en missdådare, belastad med
alla hennes fel. Jag var girigbuk (fastän slösare), jag
var Othello (fastän jag var generös och utsåg min
efterträdare), jag var den största självplågare som varit
(= den mest njutningslystne som var); jag var
avundsjuk (men unnade henne allt gott, trots allt).
Om hon gick på avgrundens rand, och man ville
väcka henne, så var det omöjligt: hon skulle dit. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
