Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Kindpusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stunder. Men det blev snart lite för mycket; den heliga
sömnen blev kränkt i sitt majestät, vinet surnade i
glasen. Och en natt framåt morgonen, i en krets i
hemmet, vid sittande bord, i det svällande sinnets
övermod då lyckan i ett ögonblick givit mig allt på en
gång – råkade jag säga ett ord, som en gift man icke
skall säga. Då small en örfil av en kraftig hand.
Jag fann den så naturlig, och jag fortsatte mitt
anförande, utan en sekunds paus, men nu i en annan
bättre tonart. Ingen lade märke till det skedda, utan
allt gick sin gång som förut, och vi skildes som
vänner alla.
Den som givit mig kindpusten var en ungkarl av
icke så fina seder; och när han ogillat mig, måste jag
ha stått bra lågt. Efteråt gick jag med blåa märken
på kinden i flera dagar. Min hustru sade ingenting,
och endast en av vännerna låtsades om saken.
– Hur kunde du tåla den...?
– Jag tyckte väl jag förtjänte den! annars kan
jag icke förklara det!
Nu vid 60 år, önskar jag att man gett mig flera
sådana örfilar, vid olika tillfällen, ty den enda första
hjälpte inte! När jag erkänner detta nu, känner jag
det som en stor lycka att jag kunnat förmå mig tillstå
det. Och nu skulle jag vilja leva 20 år till för att
begagna de korrexer jag fått, och därunder glömma min
förra oläraktighet med dess bedrövligt följder!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
