Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Shaksperes världsåskådning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fritänkarlärling åt Giordano Bruno, utan annat stöd
några botaniska reflexioner, jag minns i ögonblicket
icke var.
Vidare: Hamlet svär vid Sankt Patrik, Irlands
helgon, men även »så sant som Gud er hjälpe!».
Den 38-årige skalden har nog varit i tvivel, och
han tror ett ögonblick att vålnaden är ett satans
bländverk, som på grund av hans svårmod fått makt med
sinnet.
Detta tvivel på allt, på Gud och hans godhet,
bryter ut i monologen; och den som genomgått
liknande, vill tillskriva Hamlets vacklande den
omständigheten, att han släppt ankaret, som är Gud. Så
karaktärslöst uppför sig nämligen en gudlös
människa, kastad mellan hämndtankar och bekväm
förlåtelse.
På höjden av förtvivlan ber han Ofelia innesluta
honom i sina böner!
Hamlet svär vidare (III:2) vid den Heliga
Jungfrun, som icke var populär under drottning Elisabet.
Och han är åtminstone icke materialist i 4 aktens
monolog:
Vad är en människa,
om hennes högsta ändamål och goda
är mat och sömn? – Ett kreatur ej mer.
Och detta borde lära oss att inse,
att våra öden ledas av Försynen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
