- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 46-48. En blå bok. Del 1-4 /
877

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Inbillade sjuke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upphört för en stund; själv har jag ingen positiv
njutning, men jag utövar på andra en nästan
patologisk attraktion. Man blir hälsad och sökt, som
om man hade solsken att bjuda på; de som nyss flydde
vid fiaskot, äro som en omvänd hand. Det var under
en sådan kort period de två blinda hälsade mig.

Nu skall jag tala om den tredje. Det fanns vid
en tertiateater i Berlin en skådespelare, som var
engagerad som komiker utan att vara det. Han
föreföll mig vara en koleriker och han var torr och hård;
jag förstod aldrig hur han kunde betraktas som
komisk. Jag tyckte inte han var skådespelare ens, ty
han var aldrig rollen; läste eller predikade,
odräglig med ett ord. Men han hade ett namn och »drog».
Därför togs han en dag till Berlins första scen för
att skrinläggas. Detta förstod han icke, utan trodde
att hans talang kallat honom dit, och han svällde ut.
Först fick han en karaktärsroll, men var lika
odräglig som förut. Kritiken ville icke på honom, men
publiken vände ryggen.

Hastigt gick det utför. Och han, som nyss ratat
sina gamla kamrater vid tertiascenen, kände nu hur
allt ramlade ihop utan möjlighet till återtåg.

En vacker dag förekom han blind på gatorna,
ledd av sin son. Det skulle vara vackert, men jag
fann det icke så; där var något poserande,
teateraktigt, som väckte min leda.

Men han höll sig kvar vid teatern en tid, ehuru
jag icke förstod hur han kunde uppträda.

Så blev jag borta många år. När jag kom
tillbaka, frågade jag efter honom.

– Jo, han bor här strax bredvid och är nu
stenblind.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0879.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free