Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I. I gathörnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det bara är slutet på olyckan. - Hör igen nu dessa
förfärliga toner, hör! Gå inte, gå inte, jag ber er,
ty jag blir rädd. när ni går.
DAMEN.
Min herre och vän! Vi råkades i går för första
gången, och vi talade ensamma i fyra timmar. Ni
väckte mitt deltagande, men ni får därför icke
missbruka min godhet.
DEN OKÄNDE.
Det är sant, det bör jag inte. Men jag bönfaller
er: lämna mig icke ensam. Jag är i en främmande
stad, har icke en vän, och de få bekanta jag äger,
synas mig mer än obekanta, jag skulle vilja säga
fientliga.
DAMEN.
Fiender överallt; ensam överallt! Varför gick ni
bort från hustru och barnen?
DEN OKÄNDE.
Om jag visste det! - Om jag över huvud visste
varför jag finnes till, varför jag står här, vart jag
skall gå, vad jag skall göra. - Tror ni, att det finnes
fördömda redan här i livet?
DAMEN.
Nej, det tror jag inte.
DEN OKÄNDE.
Se mig!
DAMEN.
Har ni då aldrig haft någon glädje i livet?
DEN OKÄNDE.
Nej; och när jag skenbart haft någon, så var det
endast en fälla för att locka mig fortsätta eländet; när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
