Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II. Vid havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN OKÄNDE.
Vad virkar du jämt på; som en av parcerna sitter
du och drar ditt garn mellan fingrarne... men gör
så; det vackraste jag vet är en kvinna lutad över sitt
arbete eller sitt barn. Vad virkar du på?
DAMEN.
Det är ingenting, bara ett handarbete...
DEN OKÄNDE.
Det ser ut som ett nät av nerver och knutar där
dina tankar fixerades; jag föreställer mig, att din
hjärna ser ut så där invändigt...
DAMEN.
Om jag endast ägde hälften av de tankar du vill
tillägna mig; men jag har inga alls!
DEN OKÄNDE.
Det är kanske därför jag trives så i ditt sällskap,
därför jag finner dig fullkomlig, så, att jag icke mer
kan tänka mig tillvaron utan dig! - Nu drog molnet
bort! Nu är det hög himmel, vinden är ljum, känn
hur den smeks! Detta är att leva; ja, nu lever jag,
just nu! och jag känner mitt jag svälla, sträcka ut sig,
förtunnas, bli oändligt: jag är över allt, i havet som är
mitt blod, i fjällen som äro mitt skelett, i träden, i
blommorna; och mitt huvud räcker upp i himlen,
jag ser ut över universum som är jag, och jag känner
skaparens hela kraft i mig, ty det är jag. Jag skulle
vilja ta hela massan i min hand och knåda om den till
något fullkomligare, varaktigare, skönare... skulle
vilja se allt skapat och alla skapade varelser lyckliga:
födas utan smärta, leva utan sorg och dö i stilla
glädje! Eva! vill du dö med mig, nu, i detta nu, ty i
nästa ögonblick är smärtan åter över oss?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
