Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II. På landsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN OKÄNDE.
Det vill jag icke neka; men att jag är hungrig
därför att pengarne tagit slut, det förnedrar mig.
Aldrig hade jag trott detta skulle hända mig!
DAMEN.
Det förefaller verkligen som om vi måste vara
beredda på allt, ty jag tror vi äro fallna i onåd. Vet
du att min känga har spruckit - jag är färdig att
gråta, då vi på detta sättet måste komma fram och
se ut som tiggare.
DEN OKÄNDE pekar på vägvisaren.
Och tiggeri är förbjudet i kommunen. Varför
skall det just stå skrivet där med stora bokstäver?
DAMEN.
Det har alltid stått där, så länge jag minns.
Tänk dig, jag har icke varit här sedan min barndom;
då tyckte jag vägen var så kort, kullarne där voro
icke så höga; träden voro mindre, och man hörde
fåglar sjunga, tyckte jag.
DEN OKÄNDE.
Fåglarne sjöngo hela året om för dig - ack,
du barn! Numera sjunga de endast om våren -
och det lider till hösten nu! Men då dansade du
fram denna ändlösa kalvarieväg, plockade blommor
vid korsens fot - - -
Man hör långt i fjärran ett valdhorn.
Vad är det?
DAMEN.
O, jag vet det; det är morfar som kommer från
jakten. Den gode, den gode gamle! Låt oss gå att
vi hinna fram innan det kvällar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
