Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt III. Asylen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN OKÄNDE.
Tillåt mig först en fråga: ha vi icke sett
varandra förr?
CONFESSORN.
Jo, jag satt vid er sjukbädd under febern, och
mottog på er begäran bikten...
DEN OKÄNDE.
Vad! Min bikt!
CONFESSORN.
Ja, men jag kunde ej giva absolutionen, emedan
jag fick det intryck att det endast var feberdrömmar...
DEN OKÄNDE.
Hur så?
CONFESSORN.
Emedan det var knappt ett brott eller en last, som
ni ej tog på er, och det var därjämte saker av
sådan ruskig natur, att man brukar underkasta sig
sträng penitens, innan man begär avlösning. Sedan
ni nu återvunnit sansen, anser jag mig böra fråga,
om det fanns någon grund för era självanklagelser?
ABBEDISSAN avlägsnar sig.
DEN OKÄNDE.
Har man rätt att fråga sådant?
CONFESSORN.
Nej, det har man inte; det är sant! - Ni ville veta
däremot i vad sällskap ni befinner er! Nåväl, det
är icke det allra lyckligaste. Där ha vi till exempel
dåren, kallad Caesar, som läst sig ifrån förståndet på
en viss författare, vars ryktbarhet var större än hans
berömmelse; och så ha vi tiggaren, som inte vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
