Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV. Krogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KVINNAN.
Så övergav han mig.
DEN OKÄNDE.
Det var en usling alltså! Dricker.
KVINNAN fixerar honom.
Tycker du det?
DEN OKÄNDE.
Ja, visst var det!
KVINNAN.
Nu är du så sträng!
DEN OKÄNDE dricker.
Är jag?
KVINNAN.
Drick icke så mycket; jag vill se dig högt uppe,
högt över mig, ty eljes kan du icke lyfta mig.
DEN OKÄNDE
Barn, vilka illusioner; jag lyfta! jag! som är
därnere. Nej, det är jag inte, och det är inte jag
som sitter här, ty jag är död; jag vet att min själ är
annorstädes, långt borta, långt, långt borta...
Han stirrar framför sig med frånvarande blickar.
... där ett stort vatten rinner som smält guld i
solskenet, och där rosorna blomma med vinrankan
på en vägg; och där står en vit barnvagn under
akacian, men barnet sover, ty modren sitter bredvid
och virkar, virkar en lång, lång remsa, vilken utgår
från hennes mun och det står skrivet på remsan, låt
se... »Salige äro de bedrövade, ty de skola få
hugsvalelse.» Men det är nog inte så! Jag får det
aldrig!... Säg, du, är det inte åska i luften, det
känns så kvavt, tryckande...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
