Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV. Hålvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN OKÄNDE ropar.
Gerda! Erik! Thyra! - Det är jag!
BARNEN
synas känna igen honom; vända sig bort mot höger.
DEN OKÄNDE.
De känna mig icke mer! De vilja icke kännas vid
mig!
HERRN och FRUN
från höger; barnen dansa framåt mot vänster och försvinna.
DEN OKÄNDE
faller framstupa på marken.
TIGGAREN.
Sådant kan man vänta sig; så kan det slumpa till!
Opp igen!
DEN OKÄNDE reser sig.
Var är jag? Var har jag varit? Är det vår,
vinter eller sommar? I vilket århundrade lever jag
och i vilken världsrymd? Är jag barn eller gubbe,
man eller kvinna, en gud, eller en djävul? - Vem är
du? Är du du eller är du jag? Är det mina inälvor
jag ser omkring mig, är det stjärnor eller nervtappar
i mitt öga, är det vatten eller mina tårar? Tyst! nu
röck jag fram tusen år i tiden och jag börjar krympa
ihop, koncentreras och kristalliseras! Vänta litet,
snart är jag färdigskapad igen, och ur kaos mörka
vatten sticker lotusblomman upp sitt huvud i solen
och säger: det är jag! - jag måtte ha sovit i ett
par tusen år; och jag drömde att jag exploderade
och blev eter, kände intet mer, led icke mer,
fröjdades icke, utan hade inträtt i vilan och jämviktsläget!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
