Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högre upp på berget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRESTAREN.
Det var en skön man! En yngling nästan!
CONFESSORN.
Nej, go vänner: Han var femtifyra år! Och när
jag såg honom för en vecka sedan, syntes han vara
sextiofyra. Hans ögon voro grågula som
trädgårdssnäckans slem och blödde i kanterna av dryckenskap;
men även därför att han grät blod över sin last och
sitt elände. Hans ansikte var brunt och svällande
som en lever på slaktarens disk, och han dolde sig
för människornas blickar av skam - ännu i det sista
tyckes han ha blygts över sin själs brustna spegel;
därför dolde han sitt ansikte under riset. Jag såg
honom kämpa mot sin last; jag såg honom, sedan
han blivit avskedad från sin lärarplats, på knä bedja
Gud om befrielse... Men!... Ja, nu är han befriad!
Och se nu, när det onda togs bort, se, nu kom hans
goda och sköna åter; så såg han ut vid nitton år!
- - - Det är synden pålagd såsom straff...
varför? Det få vi inte veta. »Den, som hatar den
rättfärdige, han skall varda brottslig!» står det
antydningsvis! - - - Eller - jag kände honom som ung!
Och nu minns jag... han var alltid och i högsta grad
grym mot dem, som icke drucko. Dömde och
fördömde, samt ställde alltid upp sin druvokult på
livsglädjens altare! - Nu är han fri! fri från synden!
från skammen, från fulheten... ja, han är skön i
döden! befriaren döden! - Hör det, du, befriare,
som icke ens kan befria en drinkare från hans onda
begär!...
FRESTAREN.
Brottet såsom straff? Ja, det är inte illa! Det
är ganska djupt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
