Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samma sal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN OKÄNDE.
Det frågar du?
DAMEN.
Och likafullt - jag ser icke att du tänker det!
men jag känner att du känner det så! Du önskar
mig fjärran!
DEN OKÄNDE.
Jag måste ha ett visst avstånd på dig för att
kunna se dig! Nu är du innanför brännpunkten, och
din bild är otydlig!
DAMEN.
Ju närmare, dess fjärmare!
DEN OKÄNDE.
Du sade’t!... Men när vi gå ifrån varann,
längta vi till varann; och när vi råkats igen, längta
vi ifrån varann.
DAMEN.
Tror du då att vi älska varann?
DEN OKÄNDE.
Ja, men icke som vanliga människor, utan som
ovanliga. Vi äro två vattendroppar, som frukta komma
för nära varann att de icke må upphöra vara två
och bli en.
DAMEN.
Denna gång kände vi farorna, och ville undvika
dem... Det ser ut som om de icke kunde undvikas!
DEN OKÄNDE.
Och kanske icke voro några faror, utan hårda
nödvändigheter skrivna som lagar i de Odödliges
rådslag. Tystnad. Din kärlek kändes alltid som hat.
Och när du gjorde mig lycklig, avundades du mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
