- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 54. Efterslåtter : berättelser, dikter, artiklar /
11

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genvägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bränt kaffe. Fönstret åt gatan var klistrat med papper,
men Tekla hade gjort sig ett litet hål, genom vilket
hon kunde se ut. Men över gatan såg hon endast
hörnet av en stor svart byggnad med mycket höga,
spetsiga fönster. När hon en gång frågade modren,
vem som bodde där, fick hon veta, att det var Guds
hus, varav hon insöp den föreställningen, att Gud
var en mycket lång man, som behövde högt i tak och
höga fönster. Det, som då var hennes enda glädje,
var fadrens besök. Han var en lång, ljus, blek man,
med granna, ovanliga kläder. Knapparna i rocken
voro förgyllda och hade en gubbe intryckt, som de
kallade Erik den Helige; över den mörka rocken lyste i
vitt det lackerade buffellädergehänget, och värjan
skramlade så stolt, när den ställdes i skåphörnet. Men
järnhuvan var ändock det allra roligaste, där den stod
på bordet bredvid kaffepannan och blänkte och lyste
i guld och granna färger, och den stora borsten, som
stack upp över kullen, såg ut som en riktig svart katt.

Mest talade föräldrarna med låg röst, men
stundom hörde Tekla, huru orden föllo hårt, kort, skarpt,
och då blev hon rädd. Men fadren tystnade alltid
av först och tog upp en brun pung, ur vilken han
räckte modren några silverslantar, varpå han steg
upp för att gå.

Tekla, som såg, att husfolket hälsade fadren med
stor aktning, vande sig tro, att han var en mäktig
och ansedd man, och detta, sammanlagt med den
auktoritet, hon såg modren åtnjuta i huset, gjorde,
att hon snart betraktade sig såsom »bättre mans barn».

Hon växte upp, utan syskon, utan lekkamrater
och hade således ingen att jämföra sig med, ingen
att slipa sitt lynne mot. Men så kom den ålder då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:41:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/eftersl/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free