- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 54. Efterslåtter : berättelser, dikter, artiklar /
56

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genvägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56 BERÄTTELSER

och vidgade ut sig mellan grönskande stränder;
ångbåtar och segelfartyg kommo och gingo, och så mycket
flaggor vajade i luften att man trodde sig ha framför
sig en enda stor flaggkarta.

Tekla satt hela dagen vid fönstret och lät värma
sig av solen; hon stirrade ut i det oändliga ljuset,
som om den långa vintern nu för första gången hade
tagit slut. Hennes hy, som varit blek lik vattenskotten
på en i källaren vintersatt krukväxt, började taga färg.
De två små rummen och köket voro skinande av
nya möbler och husgeråd, och hon kände sig som
en drottning, när hon såg tjänstflickan utan
invändning göra alla hennes forna sysslor; och när hon om
morgnarna gick till Kogghamnen för att handla, och
flickan följde efter med matkorgen, insåg hon, att
hon stigit, att hon var någon, och att hon hade fått
makt. Och när mannen kom hem, glad, nöjd,
överlycklig, tacksam, fann hon sig så oändligt lycklig
att hon grät.

Han var en munter man, som aldrig drog hem
sina bekymmer eller sina sysslor. Han sjöng glada
visor för henne, så att hon skrattade för första gången
i sitt liv, och han tog stundom hem livliga kamrater,
och då spelades, agerades och sjöngs, men han slutade
alltid med en hyllning till den unga frun, som var
solen i kretsen och, utan att hon visste det, lyste
och värmde.

Tekla trodde att nu först började hennes ungdom,
såsom hon tänkt sig den hos rikt folks barn, och
livet tycktes henne vara en lek. Men hon var inte
van vid sysslolöshet och njutning, därför blev hon
efter två månaders förlopp orolig. Det vore inte rätt
att vara så lycklig, menade hon, och när hon tänkte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/eftersl/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free