- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 54. Efterslåtter : berättelser, dikter, artiklar /
444

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. C. Andersen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föräldrarna verkligen smekte sina barn och inte bara
drogo dem i håret, i vilken något för mig absolut
okänt kastade ett rosenskimmer även över fattigdomen
och förödmjukelsen, det skimmer som med ett nu
oanvändbart ord kallas: kärleken.

Också om Orfeus erinrade han, denna skald, som
sjöng på prosa, så att ej blott djuren, växterna och
stenarna lyssnade och rördes, utan så att leksakerna
fingo liv, tomtar och troll blevo verkliga, skolböckerna,
dessa fasans ting, blevo poetiska, ja han gav hela
Danmarks geografi på fyra sidor. Det var en ren
hexmästare!

Så skildes våra vägar. Men vid tjugufem års ålder
skulle jag en dag åt en förläggare översätta »Andersens
sista sagor». Jag märkte nog att tiden gått fram över
både honom och mig. Utilismen och
nationalekonomien hade då sin tid, och det var inget ont i det, men
Pegasus hade blivit spänd för plogen. Dessa sagor
voro litet prosaiska, men en av dem var rolig; den hette
»Den stora sjöormen» och handlade om telegrafkabeln
i Atlanten och om fiskarnas grubblande över denna
nya fisk, »som det inte var något slut på». Det var
bra påhittat, och det minns jag ännu.

Då jag blev trettio år, skulle min vän Carl Larsson
illustrera Andersen, och då förnyade jag bekantskapen,
men då hade jag den glädjen att kunna sätta boken i
händerna på mina barn. Och som de voro barn av
sin tid, så frågade de mig, om »det var sant allt
det där». Jag minns inte vad jag svarade! Det var
nämligen omkring 1880, då alla gamla sanningar voro
satta under diskussion.

Jag blev fyrtio år och upptäckte Andersens
romaner, på tyska. Jag förundrade mig över den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:41:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/eftersl/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free