Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En barnsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stum gick han därifrån, och erfor som om hela
naturen jämte människorna voro fientliga mot honom
i denna dag.
Nu hade han hälst velat undvika stugorna, men
hans väg gick där fram och han måste förbi dem.
Mot skogen låg en med sin glasveranda. Han kände
igen den på sina vackra gardiner och sina rika
blomsterrabatter utanför. Där bodde två unga vackra
nygifta människor, vilka han brukade servera vid
middagen. De sågo alltid ut som lyckan, hälsan och
glädjen, och när de trädde in i matsalen var det
som om man tänt ljusen, eller dragit undan gardinerna
och släppt in solen. Gossen hade även rott med
dem att fiska och han hade i sitt unga oförstånd
tänkt, att de voro änglar och icke människor.
Nu kom han nära verandan vars fönster stodo
öppna, och under tallarne rungade en mansröst,
ibland rytande som en tjurs i raseri, ibland sänkande
sig till en väsning; däremellan föll in en gäll
skärande ton som ibland hackade, ibland tjöt... Genom
de tysta tåliga träden, de stilla doftande blommorna
gick en rysning, tyckte han, och i hans eget bröst
skar en smärta, då han kände igen rösterna och sågo
de sköna bekanta ansiktena sträckta fram mot
varandra med förvridna drag. Han såg upp åt himlen
för att se om det mulnat, men himlen var klarblå,
vilket förundrade honom, ty han skulle vid ett sådant
skådespel ha dragit för de svartaste molngardinerna,
om han varit himmelens herre.
För visso, det var inga änglar, utan människor!
Och sörjande över att se, hur det sköna kunde bli
så fult, flydde han inåt skogen igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
