Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På ångbåten till Kristiania halvvägs skrev han
ett sista brev till kaptenen, gick upp på däck med
revolvern, och tänkte få Kattegatt till sin grav.
Varför han ej utförde handlingen? Ja, säg den
som kan!
Slutligen befann han sig på ett hotell i en
småstad. Men varför skulle det just vara den, där Lais’
släktingar och väninnor bodde och härskade
tongivande i de kretsar där han måste umgås? Det
kunde han icke fatta som annat än en gemenhet av
ödet, ty han hade icke där någon skuld.
Emellertid satt han i en myrstack, i en
främmande fientlig miljö; och han frågade sig tre dagar:
- Vad skall jag göra här? Och svarade: - Här
eller annorstädes, vad skall du göra överhuvud?
Och så stannade han.
I tre dagar frågade han sig: - Vad har du i
livet att göra? Frågade: - Vart, varifrån, varthän?
under det revolvern låg på bordet som svar!
Hamburg, London, Rügen började hägra som
ljusa minnen mot denna förvisningsort. Den var så
ryslig att han förvånades över att ödets
uppfinningsförmåga kunde räcka till att hitta på pinorum i en
jämnt stigande ryslighet. Hans hotellrum var ett
självmordsrum, det vill säga en komplikation av
vantrevnad, obekvämlighet, hemskhet, och han fick åter
den gamla vanliga föreställningen: ur detta rum
kommer jag aldrig med livet. Här måste jag sluta mina
dagar.
Förmågan att hoppas var uttömd, det bar endast
nedför mot det tomma intet som började sluta sig
omkring honom som det sista mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
