Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skapelsens tal och lagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när på ett rum det råkat det eldfängda guldgula hartset –
svavlet, och båda vid lindrig eld sig värmt mot varandra,
ändra de strax sin natur och personligheten förlora;
själva de bliva ett barn, den blomstrande röda cinnobern.
Föda kunna de ej, ty stoffet lever blott skenbart,
låtsas de endast få barn, ty föräldrarna äro ju barnen.
Skiljas de åt, så strax är fadren och modren tillbaka,
födda på nytt, och barnet har upphört som sådant att vara.
Gåtan har ingen fått löst, men talen man funnit med vågskåln.
Sexton av svavlet har sökt av kvicksilvret hundrade delar.
Sexton och hundra gör hundra sexton, som bilda cinnobern.
Huru bestämdes de tal, vem mätte väl ämnenas dragning?
Det är ju annat än vikt; det kallas för mättningsförmåga.
Lägger du hundrade gram av Merkur på känsliga vågskåln,
kräves av svavel i vikt ju hundrade gram för att jämna.
Därför är massornas vikt ett annat än äkvivalenten.
Skedningskonsten ock lär att stoffen de draga varandra
rättvänt proportionellt i potenser av egenvikten –
guldets äkvivalent är kvadrat på egentliga vikten;
koppar och silver och järn, och alla de tunga metaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
