- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 20. Bland franska bönder /
177

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Autopsier och interviewer. - Sjätte kapitlet: Guyenne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

AUTOPSIER OCH INTERVIEWER 177

vi vidare. Det knakar i buskarne, det prasslar i
kvistar, och över ljung och ormbunkar synas en
skara rörliga fårryggar. Där äro fåren, men var är
herden och styltorna? Vid första tallgrenen, över
buskar och snår kommer han verkligen klivande och,
tack vare vår goda tur, han stickar också.
Fotografiapparaten arbetar nu i fem omgångar och
annotationsboken refererar en ung mager man med
gulbrun hy, långt ansikte och svarta ögon. Han bär
en japansk hatt (nuvarande ingrediens i franska
nationaldräkten) med ett rött band omkring. Han har
en blå bomullsjacka (icke blus) med många fickor.
Om halsen en röd bomullsnäsduk. Byxorna äro av
blå bomull och fötterna bara. Så komma styltorna,
vilka icke likna dem som av vår ungdom begagnas.
Svartmålade starka stänger med en bockfot längst
ner, av manshöjd, stanna vid knäet och utgöra med
sin övra bredare del ett stöd för vaden. Foten vilar
på en kloss och fasthålles med en överslagen rem.
I handen bär herden en lång stör, vilken han
ömsom begagnar som käpp, ömsom som stöd. Han
stickar på något som åtminstone ej är en strumpa,
under det hans hund vallar fåren. Själv vallar han
endast hunden.

Jag tilltalar honom. Han svarar på franska,
ehuru med en brytning, som jag skulle vilja kalla
spansk, ehuru den är gaskognisk, vilket kanske nog
är det samma. Han är fåordig, och som vi icke ha
mycket att meddela varandra, göra vi samtalet kort.

Därpå återvända vi till byn. När jag ser dessa
korsverkshus med platta tak under dessa tallar, som
ej äro svenska, känner jag dunkla minnen av
ungdomsläsningar om Nordamerikas indianläger vakna.

12. - Strindberg, Bland franska bönder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/franbond/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free