- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 14. Giftas /
120

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Måste

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

120 GIFTAS

undrade magistern igen. Men säkert visste icke
sällskapet vad det lärda ordet korruption var, och därför
voro de glada.

När de tröttnat på springleken, var kaffet färdigt.
Och magistern kunde icke förstå var kavaljererna lärt
sig vara så artiga mot damerna, ty de kröpo på alla
fyra efter sockerskålen, efter brödkorgen för att
servera flickorna, och spänntamparne på de
svett-dränkta västarna stodo som »handtag i ryggen» på dem.

- Det är hanarne som kråma sig för honorna,
tänkte han, men vänta bara!

Men så såg han värden, den glada själen, artigt
servera den gamle svärfadern och svärmodern, ja,
till och med sin hustru, och alla bodbetjänterna och
tjänsteflickorna, och när någon avböjde hans anbud
med att: »herrn ska ta sig själv», svarade denne, att
han nog skulle hinna få. Och så såg han
svärfadern flå pilpipor åt de små gossarna, och
svärmodern hon gick då som en piga omkring och bara
ville diska allting! Och då tyckte magistern, att
egoismen var en underlig sak, som kunde taga an så
mänskliga former, så fördelas ut, att det syntes som om alla
gåvo och togo precis lika mycket, ty att det var egoism,
det var klart!

Och så lekte de pantlekar och de löste varenda
pant med kyssar, riktiga kyssar mitt på mun, så
att det smällde om det; och när den glada
bokhållaren »stod i brunn» och fick kyssa den stora
eken, gjorde han det så befängt galet och tog med
armarne om den tjocka stammen alldeles som man
klappar om en flicka, när ingen ser det, och då
skrattades så ohejdat, ty alla visste nog hur man
gjorde, fast ingen ville göra det så det syntes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/giftas/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free