Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Ett dockhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
188 ETT DOCKHEM
Ett dockhem.
De hade varit gifta i sex år, men de voro som
ett par förlovade. Han var kapten vid flottan och
var på expedition ett par månader varje sommar
och hade två gånger gjort en långtur. Det gjorde
så gott dessa små expeditioner, och hade det visat sig
tecken till unkenhet under vinterns stillasittande, så
friskade den där sommarturen opp förhållandet. Första
sommarturen var svår! Då skrev han formliga
kärleksbrev till sin hustru, och han kunde icke möta en seglare
ute på havet förr än han genast lät signalera post! Och
när han slutligen fick landkänning av svenska skären,
visste han icke hur han nog hastigt skulle få se
henne. Men det visste hon. Vid Landsort fick han
ett telegram emot sig, att hon skulle vara emot honom
vid Dalarö. Och så när ankaret gick utanför
Jutholmen, och han såg en liten blå näsduk på
gästgivargårdens veranda, då visste han att det var hon.
Men det var så mycket att styra med ombord och
det blev kväll innan häri fick gå i land. Men när
han då kom med giggen, och plikthuggaren tog törn
vid bryggan, och han såg henne på bron, lika ung,
lika vacker, lika frisk, då var det som att leva om
sin första bröllopstid. Och när de kommo upp på
gästgivargården, vilken liten supé hon hade förstått
arrangera i de två små rummen som hon beställt!
Och så mycket de hade att tala om! Om resan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
