- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 14. Giftas /
213

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Fågel Fenix

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FÅGEL FENIX 213

modren, och som om hans första syn, som så hastigt
försvunnit, skulle gå igen. Han var nästan blyg
för henne och gick aldrig in, när hon klädde sig.
Han avgudade henne.

En morgon blev hon liggande i sängen och ville
icke stiga upp. Mamma trodde hon var skolsjuk,
men pappa skickade efter läkaren. Mordängeln hade
kommit på besök; det var difterit. En av föräldrarne
måste fly med de andra barnen. Fadren ville icke
fly. Modren måste flytta ut i staden med de andra
barnen och fadren stannade hos den sjuka. Och
där låg hon nu! Man rökte med svavel, så att alla
förgyllningar på tavelramar blevo svarta och
silversakerna på toaletten också! Fadren var utom sig,
där han gick i de tomma rummen, och när han
om natten låg ensam i den stora sängen, tyckte han
sig vara änkling. Han köpte leksaker åt den lilla
och hon log, när han spelade Kasper på sängkanten,
och hon frågade efter mamma och syskonen.

Och fadren fick gå ut på gatan och nicka uppåt
fönstret åt modren och kasta slängkyssar åt barnen.
Och modren telegraferade med blåa och röda
pappersark genom fönsterrutorna.

Men en dag ville icke den lilla mer se på
Kasper, och hon log icke mer. Hon kunde icke
tala längre. Döden kom, kom med sina långa knotiga
armar och kvävde henne. Men det var en hård kamp.

Då kom modren dit! Och hon hade
samvetskval, att hon övergivit sitt barn. Och det var stor
jämmer och stor nöd.

Och när läkaren ville komma och obducera den
lilla, så ville icke fadren det. De skulle icke få
göra henne illa med sina knivar; ty för honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/giftas/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free