Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Som duvor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SOM DUVOR 377
Som duvor.
De älskade varandra, därom var icke någon fråga,
och de älskade med den sanna, sunda ungdomens
oberäknande naiva kärlek, som övergår alla kalkyler
på gemensamma intressen och liktänkeri.
Efter ett års kärlek fick han slag. Han var
musiker och hon sångerska.
Och då skulle de resa till Lysekil, där han måste
bada.
De bodde på societeten. Hon följde honom på
promenaden om dagen. Hon gick steg för steg som
en gumma vid hans ena sida. Hon blev hans andra
krycka. Och hon var ung, och blodet kokade. Hon
såg huru de unga lekte, och hon hörde huru de
spelade och dansade.
I två år gick hon som sjuksköterska. Världen
beklagade henne, men ingen ville hjälpa.
Tredje året kommo de igen till Lysekil. En
afton, när hon satt i den sjukes rum och såg genom
fönstret hur det lyste i societetssalongen, där flottans
officerare dansade med unga flickor och fruar, och
hörde pianots lekande locktoner, fick hon en
brinnande lust att vara med. Hela hennes ungdom gjorde
uppror mot sjukrummet, mot kedjan. Hon steg upp
och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
