- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 40. Götiska rummen /
151

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. Inför rådet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INFÖR RÅDET 151

samt något salt, men när han förde det till munnen
luktade det fotogen, emedan han fingrat på lampan,
och han lade tillbaka brödet på en hylla, vars
gauf-ferade papper såg ut som en remsa små barn bära
om halsen. Då tänkte han: om brödet blir funnet
där med senapen på, kan någon av barnen få stryk
i morgon, såsom oskyldigt misstänkt för okynnet.
Han tog brödet med ena handen och lampan med
den andra, men blev villrådig stående mitt i rummet
icke vetande var han skulle dölja det besvärliga
vittnet till hans sällsamma nattliga expedition. »Om
jag lägger det i kakelugnen, kan det hittas av
jungfrun i morgon; hon bär det genast till frun, och
beskyller naturligtvis barnen, eller det barnet hon
minst tycker om, och så blir det stryk, först för
brottet och sedan för nekandet. Det där har jag
varit med om själv.» Det måste dock avlägsnas, och
han utfann slutligen att enda sättet vore inveckla
det i papper, stoppa det i fickan och avvakta
morgondagen. Han skred nu fram mot tidningshyllan för
att ta det nödiga papperet, och hans jätteskugga
reste sig från golvet, kröp uppåt väggen och tog
den runda väggklockan på axlarne, där den satt som
ett huvud med uppdragets båda nyckelhål bildande
ögon och urmakarns namn såsom mun. När han
uppnått tidningshyllan, hejdade han sig, ty, tänkte han,
saknas ett tidningsnummer, så kan jungfrurna
oskyldigt få bannor. Det var ett svårt fall. »Jag tar
annonsbilagan» sade han, men hejdade sig åter, ty,
»på landet läser man annonserna, och har jag otur...
och det har jag sedan en tid utan att veta varför...»
Han hade dock gripit ett blad, och när han vecklade
upp det, skramlade det och gjorde sådant buller att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:37:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/gotiska/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free