Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet. Doktor Borg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOKTOR BORG 179
Då brast doktorns afrikanska lynne ut, som han
så länge undertryckt:
- Vad f-n i h-e är det du säger? Är det inte
mitt barn; så är du en..., och det kan du inte
mena.
Frun reste sig, klädde sig; och när hon skulle
gå, yttrade hon:
- Nu går jag, för alltid!
- Ja, gå åt h-e, svarade doktorn. Du kan ju
mörda en människa med din bestialiska dumhet och
din sataniska elakhet. Gå fort, annars sparkar jag
ut dig!
Därmed var det äktenskapet slut. Doktorn hade
fått en skugga på sig, ty han kunde ju inte försvara
sig, även om han framlade fysiologiska bevis, dem
ingen begärde. Så gick han i raseri ett par månar,
och i raseriet gifte han om sig med en norska, och
hade henne i grossess med detsamma. Hon var i
sjunde månaden, när de vigdes; och frun ville ha
ett stilla bröllop, men mannen ställde till ett
dundrande kyrkbröllop mitt på middan.
- Det var så vackert, sa han, att se en
välsignad kvinna.
Prästen tyckte inte detsamma, men fick nöja
sig. Och när doktorn, såsom egen giftoman förde
sin högvälvda brud på stora gången genom kyrkan,
då föll skuggan bort, och han stod i ljus, klar och
sund som han var...
På middagen höll han ett tal inför hundra
inbjudna personer, och drack för sin maka och sitt
ofödda barn.
- Det var stil! sade somliga. Men andra tyckte
det var cyniskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
