Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet. Majestätsbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAJESTÄTSBROTT 231
som man skildrade. - Nå, hur har bror Anders det
på Långvik?
- Vet du inte det? - Han skall resa till
Amerika, sedan arrendet gått ut.
- Till Amerika? Till nya Sverige? - Ja; där
råkas vi väl alla en gång.
Bålen var framsatt, och doktorn kallade:
- Ja, go’ vänner, tog han upp. I detta rum
firade vi franska revolutionen på 80-talets sista år.
Bror Alroth var visserligen inte med den gången,
ty han är icke revolutionär, och att han befinner sig
här i dag har sina intima orsaker, som vi skola
respektera. Dörrarne till musiksalongerna äro också
för hans skull stängda, men han tillåter nog att vi
gläntar på dem ett ögonblick, då jag till dagens ära
låter spela upp Marseljäsen.
Pastorn nickade bifall, men icke utan en viss
fruktan.
- Det vi skulle säga Holger i kväll, fortfor
doktorn, det vet han förut; vi varken prisa hans gärning
eller beklaga hans öde, ty krigsmannen gör sin plikt
utan att begära lön eller ros.
- Ingen politik bara! viskade Holger med en
blick på prästen, för vilkens känslor han ömmade,
trots allt.
- Nej, ingen politik, bara lite musik att strama
opp oss med!
Han gav en vink åt vaktmästarn, som öppnade
fonddörrarne utåt salongerna, och utträdde på
balkongen där han med servetten gav en vink åt
musikestraden. Det blev en paus. Och därpå spelade
orkestern upp: »Ur svenska hjärtans djup».
Buller av stolar och bord nerifrån hördes, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
