Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet. Försoningsfesten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSONINGSFESTEN 273
krafterna verka! Du skall vara en väckare, och inte
en sövare! Ajö med dig, nu slog klockan sju!
Nedan Skansberget och som om det hörde dit,
reste sig ett svart hus, som mest utgjordes av ett
tryckande tak; gammalt murket trä, som enkom var
preparerat för att se murket ut; en rad små fönster
nere vid marken antydde olust för ljuset. Det såg
ut som en lada, men kunde vara en kyrka.
Doktor Borg och Isak Levi stodo och
betraktade den, och doktorn talade själv som vanligt:
- Där har du Norge! Svart och murket, som
kastar sin skugga över vår ljusa stad. Det höga
taket ser bara ut som skryt, det är ingenting under
det; inga vindar eller loft, tjänar till ingenting, bara
bondskryt!
- Är du norskhatare nu?
- Ja, alldeles förb.! - Varför skulle jag inte
hata min fiende! Varför skulle jag inte få hata
norrmän, när de skryter med sitt svenskhat? Jag
får väl välja mina antipatier och sympatier som andra
dödliga. Har du något att anmärka mot det?
- Men du arbetar för ett fritt Norge!
- Javisst, jag erkänner dess berättigade krav,
men jag vill också bli fri från det här svarta pjåsket,
som vi fått över oss! som en sinnessjukdom. Ska vi
dyrka den där dovregubben och hans fåniga Nora?
Vet du vad Zola kallar honom? - »Den sista frukten
ur vår goda George Sands förtorkade länder.» Sardou
kallar honom »en stolle» och Tolstoj säger att han
är rubbad. Den dyrkas i Sverige! - Nå, han är
18. - Strindberg, Götiska rummen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
