Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
42 GUSTAV ADOLF
LENNART TORSTENSSON.
Nekas kan icke att befolkningens avgjorda köld
verkar nedslående. Varför hälsa de icke hjälparen
och befriaren med jubel, utan gå de undan och gömma
sig?
NILS BRAHE.
Det kunde förklaras av deras fruktan för
kejsaren ... kanske även av en naturlig ovilja mot
främlingen. Men det, som är rent oförklarligt, är att vi
fått landstiga utan att ha sett så mycket som en
kejserlig. Var är fienden? Var är Conti? Var är
Tilly? Och framför allt: var är Wallenstein?
LENNART TORSTENSSON.
Inga rapporter ha ännu besvarat dessa frågor.
Men ett vet man: att kejserliga trupper ligga strödda
runt omkring, till ett antal oss betydligt överlägset!
GUSTAV HORN.
Bekymren er icke! När konungen kommer skall
han blåsa på härvan, så den låter spola sig. Där vi
se idel mörker, ser han klara ljuset, ty han för sitt
lyse med sig själv och är av ljuset födcH
ERIK RÅLAMB exalterat.
Väl talat, Gustav Horn! Jag tänker alltid på
solen eller på guld, när jag ser min hjälte nalkas...
och den dag, jag funne en fläck på hans rena, varma
själ, skulle jag upphöra tro på det goda!
GUSTAV HORN.
Det skall du aldrig behöva, Erik Rålamb...
^ERIK RÅLAMB.
Men skulle jag behöva...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
