Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TREDJE AKTEN 143
GUSTAV GUSTAVSSON.
Därför att vi äro vänner... Hennes vänskap
för mig, sedan vi råkades första gången i Stettin,
har utgjort en ljusning i mitt mörka liv...
RUDOLF betänksamt.
Såå?
GUSTAV GUSTAVSSON.
Och vore jag icke konungason skulle jag göra
henne till min gemål...
RUDOLF.
Jaså!
GUSTAV GUSTAVSSON.
Rudolf, jag tror mig veta du svärmar för din
kusin; håll dina känslor inom skrankorna och hängiv
dig icke åt falska drömmar... Hör du, ej är väl
möjligt att min fader kan känna igen mig; han har
nämligen inte sett mig sedan jag var fyra år!
RUDOLF. 5
Omöjligt att han skulle känna igen dig! - Ställ
dig här bakom gravmonumentet, ty det kommer folk!
GUSTAV GUSTAVSSON.
Var?
Går bakom ett monument.
Här?
RUDOLF.
Där! - Och nu, farväl Gustav; ditt öde är icke
ljust, men du är utan skuld och det är redan
mycket ... Du var min ungdoms vänskap, och du gav
ljus åt mitt småaktiga grådagersliv... Om vi icke
råkas igen, Gustav, då skall du äkta Luise, äkta
henne, hör du... lovar du det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
