Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
166 GUSTAV ADOLF
GUSTAV GUSTAVSSON.
Icke är skulden min om jag är en infam, och
icke heller mitt felet om jag stör eder fest, drottning.
DROTTNINGEN
vänder ryggen och går. Till Rålamb.
Varför skulle jag erinras om detta, nu, just nu,
då min hjälte står så hög, så ren som aldrig förr?
Låt oss gå!
NILS BRAHE in, emot dem.
DROTTNINGEN.
Brahe! Vem har skickat efter honom! Jag kan
icke lida honom och hans duvoögon, som alltid
påminna mig om kusinen Ebba!
Vänder, men går nu mot den inträdande
SCHWARZENBERG.
DROTTNINGEN.
... Ännu en! Skydda mig då, Erik i mot denna,
min broders onda ande, jesuiten - Viskar. - och
kejsarens vän i
Vänder mot fonden, men möter sin broder.
KURFURSTEN AV BRANDENBURG.
DROTTNINGEN.
Och där är han själv, avfällingen i vår familj,
som blev zwinglian för att åstadkomma söndring att
han måtte få härska. För mig bort härifrån, Erik,
jag är ju som en ringad hjort
MARCUS och BRANDMÄSTAREN in.
DROTTNINGEN.
Och dessa judar! - Hur skola vi kunna förena
oss med kättare i den fest, som skulle i dag lyfta
trosförvanters sinnen vid minnet av vår kyrkofader
doktor Luther?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
