Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
194 GUSTAV ADOLF
OXENSTJERNA sätter sig.
Alltså, Majestät, I går mot söder och jag mot
norr!
KONUNGEN.
Jag går till Donau, den stora floden, som kommer
från den svarta skogen och rinner ut i det svarta
havet, förbi den svarta staden. Och vi råkas? Var?
OXENSTJERNA.
Ja, var? I Erfurt, i Weissenfels, kanske i Leipzig,
där man alltid råkas och där hemvägen börjar!
KONUNGEN.
Farväl då, Oxenstjerna, till dess!
OXENSTJERNA.
Farväl, min konung! Och när I kommer till
Södern, glöm icke Norden! Och glömmer I den, se
blott på himmeln en stjärnklar kväll! där
Karlavagnen står: där är vårt hem! Går.
DROTTNINGEN.
Äntligen! Få vi fara nu?
KONUNGEN.
Nej, mitt barn, här ha vi fått annat att tänka
på. Tilly har rest sig och jag måste i denna dag
tåga söderut, mot Donau!
DROTTNINGEN.
Är det icke slut på kriget, skulle icke här bli fred?
KONUNGEN.
Eftersom man icke lämnar mig i fred...
DROTTNINGEN.
Mitt arma Tyskland! ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
