Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
232 GUSTAV ADOLF
DROTTNINGEN.
Men Carl den nionde blev ju vald av ständerna ...
KONUNGEN.
Ja, men Sverige hade upphört att vara valrike
och var blivet arvrike!... Och jag är även
usur-patorn, ty samme Johan var ännu laglige tronföljaren.
DROTTNINGEN.
Hertig Johan avsade sig ju regeringen?
KONUNGEN.
Ja, han avsade sig; sedan Carl den nionde tvungit
- tvungit! - honom gifta sig, olyckligt, med sin
kusin; äktenskapet slutade i vansinne; ett formligt
själamord.
DROTTNINGEN.
Varför röra i det förflutna?
KONUNGEN.
Därför att det förflutna står upp!
DROTTNINGEN.
Efter Breitenfeld stod det upp - i
Auerbachshof! Men sedan gick det till vila!
KONUNGEN.
Efter som du upptagit ämnet, vill jag fortsätta.
En olycklig slump - kanske något annat - förde
dig inför min son Gustav... Du har hittills trott,
att jag var nog grym tillställa mötet. Jag har låtit
dig tro så illa om mig, därför att jag ansåg mig
böra hålla till godo! Men nu upplyser jag dig om
att jag var oskyldig! till den saken åtminstone!
DROTTNINGEN.
Din son! Icke vår! Vi få ingen, vi!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
