Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
256 GUSTAV ADOLF
KONUNGEN orolig.
I nattens tystnad, när sinnena släckas och
förståndet omtöcknas, då kommer frestaren... Varför
sitter jag och talar om detta för dig, som ej förstår
det! Varför skulle jag låta locka mig till detta
skryt... ve att jag aldrig sagt det! O, att jag kunde
få det osagt! - Fredrik, råd mig!
FREDRIK STENBOCK.
Vad gagnar det? Du begär råd av alla, men
följer inga råd!
KONUNGEN.
Befall mig" då, och jag skall lyda! Två månader
ligger jag här som fasttrollad och kan icke röra mig;
jag vill bort, men förmår icke! Det är som om
Wallenstein vore en häxare, den där kan döva svärd
och människor, och människors vilja; jag äger mig icke
mer, och rår icke på mig. Ja, vet du, det värsta...
Den Evige, som förr jag råkade i mina böner, har
vänt mig ryggen, och jag kan icke träffa honom mer!
FREDRIK STENBOCK.
Är det så? Vänd då hem till dina hyddor,
Israel, ty du har gått vilse!
KONUNGEN.
Så sade Oxenstjerna i Mainz, också! Nåväl,
jag vill gå hem till mina fäders land, till mina sjöar
och skogar, till mitt barn...
FREDRIK STENBOCK.
Väl! Måtte vägen blott stå öppen till Leipzig.. ,
KONUNGEN.
Den bevakar Gustav Horn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
