- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 55. Supplementdel 2. Han och hon. En själs utvecklingshistoria 1875-76 /
26

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Under askan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26 AUGUST STRINDBERG

boll med mitt arma hjärta och jag får tacka Gud
att de ännu ej börjat samma våldsamma lek med
min hjärna ehuru ibland är jag frestad tro att det
ej står så särdeles rätt till därmed heller. - Tröttna
inte på mig - bliv ej rädd för din Gilla - ett
kan ändå intet rubba. - Det är kärleken till
min make, och till mitt barn också - fast inte är
hon mig ändå detsamma som du. Om jag nu hade
dig här och finge luta huvudet mot ditt bröst - det
är en fridfull plats - där bor sällheten och ändå
är jag så tokig så jag reser ifrån dig. - Det gör
jag för den skull att jag vill sakna dig. - Den ena
smärtan tänkte jag skulle plåna ut den andra och
ändå tyckas de vilja följas åt. - Jag har ju aldrig
frid. - Säg mig då, varför skall jag sakna en sak
som mången med vida större tyngd på sitt
samvete åtminstone tyckes känna.–––––Jag har gjort

mycket ont - men man har också gjort mig mycket
ont - ingen har någonsin velat förstå mig, blott
du älskade. - O! så fatta då din gräsliga Gilla om
det är dig möjligt. - Jag kan ej själv fatta mig
på annat vis än att jag är litet förryckt ibland -
men då är jag olycklig.

Du frågade varför jag sjöng sådär härom dagen.
- Varför lyssnade du på mig? Förstår du ej att det
är en lindring att andas ut all den fasa som bor inom

en.–––––-Jag vill ej göra dig olycklig - och med

mig kan du aldrig vara lycklig. Jag har sagt dig
en gång att jag måste vara en fridlyst ande som för
brott, begångna i en föregående existens, nu är dömd
till en ständig oro. - När jag riktigt plågat dig med
mina dumheter, när jag fått dig att gråta med mig,
då är det alltid bättre sedan en tid bortåt. - Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:41:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hanohon/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free