- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 55. Supplementdel 2. Han och hon. En själs utvecklingshistoria 1875-76 /
95

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Det brinner!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HAN OCH HON 95

Å! Gud bevare mig väl - då finge de allt se något
rätt snyggt. -.

Kvällen. Jesus! Jesus! Jesus! -
Huru illa det är beställt med mitt förstånd i
kväll. - Det är så svårt, så svårt när den där febern
ansätter en stackare - Ni känner ju det, Ni - som
också har de där rysligheterna att dras med - se
så, nu tar det ett tag igen - det går runt ikring!

- Vad är det här för dumheter - jag tror jag
måste ta sundhetssalt - det påstås ju hjälpa för
allting.

Käraste, käraste vän - om jag hade Er här
ändå. - -Så jag längtar efter Er - det är förfärligt!

- Var det brevet jag skrev till Er i dag opassande?
Skall Ni döma mig hårt. - Jag som vill bli så vänligt
dömd av Er. Himmelens Gud, nu kommer det igen.

- Jag skulle vilja kyssa Er rena panna nu i denna
stund - är det syndigt? - är det förmer än jag
trott. - Svara! svara! du osynliga till vilken jag
ställer min fråga - lugna mig, säg mig! vad? -
Det var bara galenskapen - nu är det bättre. -

Jag är så trött. - O! vad jag är trött. - Om jag
finge sova nu! Ibland tar mig en längtan att dö

- om blott det vore slut med det - men huru
svårt är det ej att tänka sig att det skall fortsätta
alltjämt. - Jag, detta oting, denna varelse som jag
så gärna ville undfly - den skall då förfölja mig
alltid, utan slut - kan jag ej slippa denna förhatliga
skugga. Vad jag föraktar denna människa som bär
mitt eget namn - denna vedervärdiga Maria som jag
ej undrar på att alla ledsna vid - som jag hatar och

ändå är så egenkär på.–––––Gud - dessa ögon -

varför ha de en sådan tjuskraft! varför? För att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:41:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hanohon/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free