Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
128 I HAVSBANDET
Därmed reste han sig och gick med en artig
bugning ner åt stranden.
- Det är en underlig människa, sade modren,
när intendenten avlägsnat sig.
- En ovanlig människa, åtminstone, svarade
flickan, men jag tror aldrig, han är riktigt klok.
Grundsatser tyckes han dock ha och är i det hela
en välvillig man. Vad säger du om honom?
- Ge mig mitt nystan, barn, svarade
kammar-rådinnan.
- Nej, men säg någonting... säg, om du tycker
om honom eller ej, upprepade flickan.
Modren svarade endast med en halvt sorgsen,
halvt resignerad blick, som uttryckte: jag vet
ingenting.
Emellertid hade intendenten gått ner till hamnen
och tagit sin båt för att rö ut till skären.
Sommarvärmen hade rått en månad härute, så att luften var
het; men drivisarne kommo ännu norrifrån, där en
ovanligt sträng vinter vid stränderna framkallat
bottenfrysningar, vilka nu, drivande söderut, avkylde
vattnet, så att de lägre luftlagren höllo sig vid en
större täthet än de övre och strålbrytningen
därigenom vanställde skärens yttre och åstadkommit
de praktfullaste hägringar under de sista dagarne.
Dessa skådespel hade givit anledning till långvariga
tvister mellan intendenten och damerna och i vilka
dispyter fiskarfolket blivit inkallade till skiljedomare
såsom varande mest kompetenta, då de sett dessa
naturfenomen sedan barndomen. Och när en morgon
de ljusröda gneisskären genom strålbrytningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
