- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
214

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

214 I HAVSBANDET

kände han, huru han levat i tre månaders barbari,
som så småningom och oförmärkt dragit ner honom
i småaktiga strider, som satt hans tankeliv nedanför
det affektiva och vegetativa, upphöjt
reproduktionsbestyret till huvudsak och narrat honom att inträda
som konkurrent vid en beskällartävlan, ur vilken han
sannolikt avgått med seger. Och så förstod han,
varför den allmänna kristna kyrkans målsmän, vilka
skulle bära civilisationen ut bland vildar av alla
folkslag, en gång ålagts att icke grunda familj, icke binda
sig vid kvinna eller barn, och han insåg, att det
kunde ligga förnuftig mening i fastor och försakelser
för dem, som ville leva ett högre andligt liv. Det
var icke heller för rö skull, som anakoreten sökte
ensamheten, ty liksom det på en slump på trädan
fallna ensamma vetekornet kunde sätta sextio ax, under
det åkerns endast gav två, där det trängdes bland
millioner på gödslad mark, så kunde den individ,
vilken strävade till rikare utveckling över de andra,
endast växa i ödemarken.

Tre dagars erfarenheter hade bekräftat detta, ty
då han på korvetten och badorten släpats ifrån krets
till krets, hade han varje kväll, han lagt sig, märkt,
huru under dagens lopp han slipat av sina kanter,
varigenom han liksom ädelstenen vunnit i utseende
men förlorat i karat. Fega medgivanden, framkallade
av allmän sympati för mänskorna och av
anpassningsdriften i umgänget, hade han lockats till i så
hög grad, att hans i sällskapet improviserade
meningar hängde efter och döko upp i minnet med
anspråk på att vara hans innersta tankar. Och han
hade slutligen tröttnat, kännande sig på sista dagen
såsom bliven en falsk människa, vilken sade ett och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:33:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/havsband/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free