Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Första kapitlet. Carlsson går in i tjänsten och befinnes vara en spelfågel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carlsson ta en halv, så får han gå och lägga sig
sedan.
Gumman slog i en påtår, och Carlsson tog timglaset
och lät det rinna till en dryg fjärdedel i koppen.
Och sedan han druckit en slurk, kände han
sig benägen att uppta det fallna samtalet, som berört
honom ytterst angenämt. Men gumman hade
rest sig för att pyssla i spisen, flickorna rände ut
och in, och rackan gav skall på gården, så att
uppmärksamheten drogs utåt.
– Så, nu ha vi gossarne hemma, sade gumman.
Och nu hördes röster utanför och rasslet av
klackjärn emot bergknallarna, och mellan balsaminerna
i fönstret såg Carlsson ute i månskenet två
manshamnar med bösspipor uppöver axlarne och
packningar på ryggarne.
Rackan skällde i farstun, och straxt öppnades
dörren till stugan. In kom nu klivande sonen i sjöstövlar
och stortröja; och med den lycklige jägarens
säkra stolthet slängde han jaktväskan och en knippa
ejder på bordet vid dörren.
– God afton, mor, där har du kött! hälsade han
utan att ännu märka den nykomne.
– God afton, Gusten. Ni ha varit borta länge,
hälsade gumman igen, under det hon kastade en
ofrivilligt belåten blick på de praktfulla ejderhanarna
i deras kolsvarta och kritvita dräkter med de rosenfärgade
brösten och de sjögröna nackarna. – Ni har
haft gott skytte, ser jag. Nå, se här ha vi Carlsson
nu, som vi ha väntat!
Sonen kastade en forskande blick ur sina små,
vassa ögon, som halvskymdes av ljusröda ögonhår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
