Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Första kapitlet. Carlsson går in i tjänsten och befinnes vara en spelfågel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sovplatser i köket, och Carlsson började avklädseln
i skumrasket. Han fick av rocken och stövlarna, tog
uret ur västfickan för att dra upp det vid skenet av
kolelden i spisen. Han hade satt nyckeln i hålet och
började vrida med något ovan hand, ty klockan var
endast i gång om söndagarne och vid högtidliga tillfällen,
då han hörde en djup knarrande stämma stiga
upp från sängkläderna:
– Nej, si fan har klocka också!
Carlsson röck till, tittade ner och såg i glödskenet
ett lurvigt huvud med ett par pliriga ögon
upphängt på stödet av två håriga armar.
– Angår det dej, du? svarade han för att inte
vara svarslös.
– Angången ringer de i körkan, fast jag aldrig
går dit! svarte huvet. Men det var en schangtil
karl i alla fall, som har saffian i stövelhalsarna.
– Jo, jag skulle tro det, och galoscher har han
också, om han sätter till!
– Nej, Jessus, har han galoscher också; då kan
han bestämt bju’ på en sup!
– Ja, det kan han också, om det gäller, svarade
Carlsson avgjort och gick efter höganäskruset. Var
så god och håll till godo.
Han tog ur korken, drack en klunk och räckte
över kruset.
– Nå, Gud signe honom, jag tror rent av det
är brännvin. Så, gutår och välkommen till bys! Nu
säger jag du till dig, Carlsson, och du kallar mig
tokiga Rundqvist, för så heter jag mest.
Och så kröp han under täcket.
Carlsson klädde emellertid av sig och kröp i
säng, sedan han hängt sin klocka på saltskäppan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
