Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Andra kapitlet. Söndagsvila och söndagsvärv; den gode herden och de elaka fåren; morkullorna som fick vad de behövde, och drängen som fick kammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra, och där det ena släpper, så tar det andra ve.
Är det inte så, Norman, kanske?
Norman biföll utan motsträvighet och tog för
säkerhetens skull om refrängen, när han märkte, att
Carlsson gjorde sig färdig att hugga in igen:
– Jo, det är nog så att det ena tar ve, när det
andra släpper.
– Vem är det som släpper sig? fann nu
Rundqvist gott inskrida, när Carlsson med en sarvstjärt
mellan tänderna gjorde stora åtbörder med
armarne för att ro opp samtalet åt sin kant igen
men nu måste instämma i de andras grin, mera
framkallat av skadeglädje åt att jordbruket blev lagt åt
sidan, än åt den enkla roligheten. Och uppmuntrad
av framgången började Rundqvist göra utvikningar
på det lyckligt funna ämnet, så att något allvarsamt
ord icke mer hade att påräkna någon åhörare.
När frukosten var slut, kom gumman in och
bad Carlsson och Gusten följa med ut åt lagården
och på gärdena för att få samråda om sysslornas
fördelning och se till vad som skulle göras för att
få gården på fötter; och sedan skulle man samlas
inne i stugan för att läsa predikan.
Rundqvist lade sig på soffan vid spisen och tände
en pipa, men Norman tog sin dragharmonika och satte
sig på förstukvisten, medan de andra gingo upp åt
lagården. Här fann Carlsson med en viss belåtenhet
tillståndet överträffande hans förhoppningar om det
värsta. Tolv kor lågo på knä och åto mossa och
halm, sedan fodret tagit slut. Varje försök att resa
dem var omöjligt, och sedan han och Gusten sökt få
dem på bena genom att skjuta en planka under buken,
lämnades de åt sitt öde tills vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
