Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Andra kapitlet. Söndagsvila och söndagsvärv; den gode herden och de elaka fåren; morkullorna som fick vad de behövde, och drängen som fick kammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ock-ock-ock, så barnsligt! Ingen människa i världen
har träda mer, utan klövervall, och när man kan ta
gröda alla år, varför ska man bara ta vartannat?
Gusten förmenade, att skördar tagna år ut och
in skulle suga ur jorden, vilken ju behövde vila,
den också liksom människan, men Carlsson avgav
en riktig, om ock något dimmig förklaring över huru
klövergrödan gödde jorden i stället för att suga den,
utom att den höll åkern fri från ogräs.
– Si, det hade man då aldrig hört talas om:
grödor som gödde, menade Gusten, vilken ej kunde
förstå Carlssons lärda utläggning om hur gräsväxterna
tog sin mesta föda »ur luften».
Därpå granskades dikena och befunnos fulla med
grundvatten, igenväxta och med dåligt avlopp. Säden
stod fläckvis, som om man kastat ut kornet nävtals,
och ogräset frodades i ro mellan tuvorna. Ängarne
lågo oröjda och fjolårslövet täckte och kvävde gräset
i en enda hopklibbad koka. Gärsgårdarne voro
fallfärdiga, broar saknades, allt var så bofälligt som
gumman redan föreställt Gusten under föregående
kvällens samtal. Men Gusten hörde icke på Carlssons
djupgående granskningar, slog dem ifrån sig som
något obehagligt man grävde upp ur det förflutna,
och fruktade det myckna arbete, som vinkade och
än mer de pengar modren måste knipa fram med.
När de sedan togo av inåt kalvhagen, blev också
Gusten efter, och när de andra kommit till skogen,
var han försvunnen. Gumman ropade först några hoj
efter honom, men utan att få svar.
– Ja, så må han gå, mente gumman; si det
är så med Gusten, att han alltid har varit liksom lite
slög och doven, utom när han kan komma ut på sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
