Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Fjärde kapitlet. Det bullrar till bröllop och käringen blir tagen för guldet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flickorna gingo tysta och avvaktande från spisen
till bordet.
– Carlsson ska ha en sup brännvin i kväll, sade
gumman; jag ser, att han behöver det.
– Åja, det var jämt sjå att få ombord sakerna,
svarade Carlsson.
– En får väl vila nu, menade gumman och gick
efter timglaset. Men det var en faslig att blåsa i
denna kväll, och på osten går han också; få se, hur
gossarna ska reda sig med skötarne i natt.
– Ja, si det kan jag inte hjälpa; vädret rår
jag inte på, bet Carlsson av. Men i nästa vecka ska
det få bli vackert, för då tänker jag segla med sumpen
in till stan för att själv tala med fiskköparn.
– Såå, ämnar Carlsson det?
– Ja, jag tycker, att pojkarne inte får pris på
fisken, och något fel är det väl någonstans, var det
nu sitter.
Gumman plockade på bordet och tänkte nog det
var annat ärende till stan än fisken.
– Hm! sa hon, Carlsson är väl så artig och
hälsar på professorn då?
– Jo, det gör jag nog, om jag får tid, för han
har ändå glömt en buteljkorg här...
– Fasligt hyggliga människor var det i alla
fall... Vill inte Carlsson ta en halv?
– Tack så mycket, moster! – Ja, det var rart
folk, och jag tror nog de kommer igen – efter
vad jag kunde höra på Ida åtminstone.
Det var med ett stort nöje han uttalade namnet,
och han inlade i detsamma hela sin överlägsenhet.
Gumman kände också sin underlägsenhet, sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
