Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Fjärde kapitlet. Det bullrar till bröllop och käringen blir tagen för guldet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gumman visste nu inte riktigt, var hon var
hemma, men hon måste känna sig för en gång till.
– Ja, men käre Carlsson, om han har Ida i
tankarne, så kan han ju inte gå och tänka på någon
annan med fulla allvare.
– Ida, hm, den rackarns rävhonan, nej, den
vill jag inte ha, om de kasta’na efter mig; nej,
bättre opp ska det vara, och kläderna på kroppen
ska hon rå om åtminstingen, och har hon lite till,
så är det inte ont i det, fast jag inte ser på’t, för
sådan är jag, och det är mitt sinnelag.
Nu hade man kört och vänt så många gånger,
att det var fara bli sittande, om gumman inte
knuffade på.
– Nå, Carlsson, vad skulle han säga, om vi
skulle ha vårt tillsammans?
Carlsson slog ifrån sig med händerna, som om
han genast från första ögonblicket ville jaga bort
alla misstankar om en sådan låghet.
– Nej, si det kommer då aldrig i frågan! bedyrade
han. Det ska vi aldrig tala om, än mindre
tänka ditåt. Nog vet jag vad folket skulle säga
alltid, att jag hade tagit henne för guldet, men
sådan är inte jag och det är inte mitt. Nej, aldrig
på tiderna ska vi tala om den saken mer. Lova
mig, moster, och ta mig i hand – (här räckte han
ut sin hand) – att vi aldrig talar om den saken
mer! Ta mig i hand på det!
Men gumman ville inte ta i hand på det, utan
hon ville just tala grundligt om saken.
– Varför ska en inte tala om det, som ändå
skulle kunna bära till? Jag är gammal, vet ju
Carlsson, och Gusten är inte karl än att ta vid gården;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
