- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
220

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Den romantiske klockaren på Rånö - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blivit lugnt, hördes kantorns stämma sjunga opp första
strofen i Upp, psaltare och harpa; och när han
dallrat ut på sista tonen, brusade orgeln ut med fullt
verk, under det församlingen föll in i sången. Och
med kopplad pedal och alla fyrtiotvå stämmorna
andragna höll orgeln sin symfoni med alla orkesterns
instrument, lydiga under en mans händer och fötter.
När prästen sedan vid altaret tog upp att läsa Helig,
Helig, föreföll hans röst som om någon obehörig
ställt sig att prata under en konsert, och när man
äntligen hann till predikan, satte sig professorn med
ryggen mot orgelverket och blundade, visande med
en min, att han tyckte sig bli störd. Men när så
gudstjänsten var slut, alla psalmer sjungna och ordet
var fritt, som professorn kallade det, när han fick
spela utgången, då måste herr Lundstedt sitta
bredvid och sköta andraget, när stora fugan rullade på.
Och då spelade han för sin enda åhörare utom
tramparen, ty när äntligen allt var över, stod kyrkan tom.
Detta såg professorn i sin reflektor, men han var
van vid det, njöt av det och skulle ha blivit ond,
om hela publiken skulle ha stannat och vågat låtsas
begripa det han ensam förstod uppskatta.

Herr Lundstedt lämnade kyrkan med ett intryck
av att han sett något oerhört stort, hört något
övermänskligt skönt, fullt övertygad numera, att om han
också inte riktigt till fullo kunde njuta av
fugalmusik, så var det därför att han var obildad, men
han var stolt över hoppet, att han en gång skulle
kunna tillhöra de få utvalda som kunde det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free