- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
225

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Den romantiske klockaren på Rånö - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upphovsman, att jag så må säga; tillåt oss unge,
som ännu icke äro torra bakom öronen, att i vårt
glada lag se den gamle som vår gäst, vår högt
värderade hedersgäst, för vilken jag beder
sångarbröderna höja ett glas och hälsa med ett fyrfaldigt
hurra!

Hurraropet utbragtes och gubben fick lägga ifrån
sig påsen och käppen och sitta upp i högsätet, som
skinnsoffan kallades.

– Herr Lundstedt kommer direkt från Kalmar, –
tog jag mig friheten höra, uppslog herr Lindbom
konversationen, då både far och son tycktes
förstummade av det ståtliga mottagandet. Resan var
angenäm? Vädret gott? Inga äventyr?

– Jo, det var en färd, vill jag lova!

– Si där, si där! avbröt herr Lindbom, som
var en stor älskare av äventyr. Berätta, berätta!
Och han gjorde en gest med handen, som om han
bjöd kamraterna på något gott han själv lagat.

Men den gamle var ingen berättare, utan
meddelade i få ord att han tagit galen ångbåt i Nyköping
och kommit till Kalmar i stället för till Stockholm,
och att han måst gå till fot emedan pengarne tog
slut, medan han väntade i åtta dagar på ångaren.

– Hör, hör! avbröt herr Lindbom, inkastande
små detaljfrågor för att få litet kolorit på äventyret,
men utan att lyckas, ty när gubben sagt hur det
förhöll sig, så var det slut. Och vid uppmaningen
att dricka punsch föreföll han likgiltig och kastade
blickar omkring sig som om han sökte något, och
då finbagaren erinrade sig ett förflutet, då även han
begagnat sådana blickar att uttrycka samma behov,
räckte han sin hjälpsamma hand åt den hungrige och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free