Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Den romantiske klockaren på Rånö - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man inte kunde ta ut tagen utan att stöta emot.
Sorgliga tangenter, bruna som käringtänder och
direkt angjorda på abstrakten, så att man kände hur
man öppnade ventilerna, och kände hur de smällde
igen, som när man blir utkörd och någon kastar
igen dörrn bak efter en. Det låg något tvärt,
ovänligt i anslaget; och tonen skrikande som fiskmåsar
och tärnor, en riktig skärgårdsorgel, ibland också
snattrande som en and, ibland tjutande som en räv;
ja de lägsta basarna uppförde sig ibland
oanständigt, när det var sjövind och mekaniken fuktade.
Men herr Lundstedts allt omskapande sinne
försåg orgeln med alla de fyrtiotvå stämmor som
Jakob hade och han satte upp en spegel över
notställaren, så att han kunde se vad som tilldrog sig
i kyrkan, och var han där ensam och ingenting
tilldrog sig, så kunde han se Jakobs kyrka i sin
trollspegel, som han kallade den. Då såg han Westins
Kristi förklaring i fonden, såg magister Lundberg
gå opp i predikstoln och Angelika komma med sin
far på läktaren, såg kyrkvaktaren, nattvardsbarnen,
kantorn och skolgossarna. Och då spelte han den
fugan han utförde sista aftonen efter examen, och
samma rysningar av vördnad för sin egen storhet och
makt intogo honom nu som då, och fötterna arbetade
på obefintliga pedaler, händerna togo oktaven, där
tonen fattades, och drogo ut stämmor, där inga
funnos.
När han så tröttnat på spelet, gick han ut i
stränderna, helst de yttre, som vette åt havet. Där
hade han så mycket att se på och leka med, och
ingen störde honom. Hittade han på tångsträngen,
vilken låg som en svart garnering där vågskummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
