- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
271

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Pastorns älg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Gumman tog kökskniven under förklädet och
ämbaret i hand, och så gick man till skogs. Nu var
det bliven sed, att frun och pastorn skildes vid
stättan, och så ringade de djuren, vilkas gång var
känd som harens, och när frun fick opp, ropade hon
ho-hå, ho-hå, och opp-opp-opp-opp!

Det hade varit regn i flera veckor, så att älgen
stått ini moraset på storskogen; men nu hade vädret
vackrat, och det sken som gröna eldar ini
björkhagen. Pastorn gick in i hasseldroget, som var blött
och valkigt, så att hjulspåren sköto ryggar vassa
som järnvägsskenor och han skulle just till att titta
om knallhatten blivit våt av droppet från buskarne,
då han hörde hur det knakade ini snåren. Öronen
lade sig bakut på pastorn, och ögonen stodo som
tennknappar, när han på tå sökte göra sig lätt, och
han tycktes lyfta sig med att höja axlarna, som om
han ville flyga, när han smög in i småskogen.

Och där stod han ansikte mot ansikte med
älgtjuren själv, som sträckte sin hals upp i grenverket
på en asp, och med sin långa överläpp fnallade åt
sig de darrande löven.

– Pang! small muskedundern; lodet gick igenom
ryggraden, just där det skulle in, och kolossen sjönk,
som om man tagit ur järnen ur ett skelett, och så
var det förbi.

Det var pastorns vanliga, att knäcka av ryggen.
Vågat var skottet, men när det tog, var det säkert
som en slakt, för att sätta in kulan annorstans
menade han bara var narri, efter som djuret kunde
löpa milar med blyet i kroppen.

Jägarn måtte ha tyckt i alla fall, att det gått
litet för häftigt, och att skottet icke erbjöd några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free